På 1980-talet hade man börjat förstå att den oisolerade betongplattan måste skyddas mot fukt underifrån. Man experimenterade med olika typer av isolering under plattan. Oftast användes en mineralull som kallas ”elefantmatta”.
Mineralull i blöt mark
Tanken var god, men mineralull i blöt mark är inte den bästa lösningen. Mineralullen kan suga åt sig markfukt och transportera upp den till betongen. Då är vi tillbaka där vi började, med en fuktig betongplatta.
Flytande golv
Under 70- och 80-talet användes även så kallade flytande golv ovanpå de tidigare oisolerade plattorna. Man lade till exempel cellplast (frigolit) på betongen och därefter ett trägolv direkt ovanpå isoleringen.
Det blev inte heller någon succé. Fukt som träffar på cellplast försvinner inte. Kan den inte vandra uppåt väljer den att vandra åt sidan, ut mot väggarna. Är väggen av trä blir det snabbt problem. Flytande golv över oisolerad betong kan därför skapa fukt- och mögelskador. Lösningen används fortfarande av en del hantverkare som inte har fullt ut förstått fuktproblematiken.
Det här tittar vi extra på
- vilken typ av isolering som finns under plattan
- golvkonstruktioner ovanpå betongen
- fuktindikationer i nedre delen av väggar
- ventilation och möjlighet för fukt att torka ut
Äger du ett hus från 1980-talet?
Kontakta oss på Help Besiktning Väst AB för en statusbesiktning.
